Muhammed-teckningar


2 februari 2006
uppdaterad 3 feb 06 och 6.feb. - se ljuslila text i svaren nedan

Se vidare den blogg jag startat efter arbetet med frågorna nedan: f.Daniels islamblogg



Fråga



Jag är lite konfunderad över en sak.

Nu är ju alla muslimer på krigsstigen över några bilder på Muhammed (som tydligen inte får avbildas) i Jyllands Posten. Min fråga är som följer;
Varför i hela friden överreagerar ALLTID muslimer så fort ngt negativt sägs om islam/muhammed eller Allah?

Jag kan inte påminna mig om att vi katoliker för ett sådant liv om någon säger att Jesus skulle vara tokig.

Personligen tycker jag att det är skrattretande med sådana reaktioner som att bränna flaggor och hota med döden.

Jag ser det som en desperat handling från anhängare av en utdöende religion, vad tror du?

MVH//Gary

Svar

Hej

Du skrev:
- Varför i hela friden överreagerar ALLTID muslimer så fort ngt negativt sägs om islam/muhammed eller Allah?

Jag skulle nog säga att den första och viktigaste orsaken till de starka reaktionerna beror på att det handlar om religion. Religionen berör det djupaste i människan eftersom det handlar om liv och död. Eftersom det inte bara handlar om livet här på jorden utan om vad som händer för all evighet så berör det ännu mer. Det berör känslor som ligger på själens djupaste plan. Därför blir de så starka. Det rör ju människans vara eller inte vara, hennes själva existens, och meningen med den. Denna mening handlar inte bara om vad som händer i evigheten utan också varför och hur man lever på jorden. Den berör varje liten del av vardagen. Detta gäller de flesta religioner. I islams fall reglerar religionen allt i livet i mycket hög grad och på ett mycket tydligt sätt, särskilt för de traditionellt praktiserande icke-sekulariserade muslimerna. Det handlar om deras identitet som människor, inte bara som muslimer. Det handlar om vilken mening de lägger i mänskliga relationer, alltså familjeband, barnuppfostran, vardagen i hemmet. Det handlar om de mest grundläggande behoven i livet; mat, hygien, hälsa, sex. Det handlar om samhällsskick; typ av regeringsform, lagar, handel, utrikesrelationer. Det handlar alltså om allt.

Eftersom det handlar om allt i livet och själva identiteten så måste förlöjligande av deras profet uppfattas som ett förlöjligande av dem själva. Det är alltså muslimerna som karikeras i dessa teckningar. Det är ju uppenbart förresten med tanke på bombturbanen t.ex. profeten Muhammed var ingen självmordsbombare. Detta är förstås en historisk anakronism. Eller teckningen med honom och två kvinnor i bakgrunden: Kvinnorna i hans närhet bar inte burka. Frågan är om de ens bar slöja.

Men det handlar om Gud före allt detta. Därför handlar det om allt som är heligt i livet också, det jag räknat upp ovan. Guds helighet grundar det som hålls heligt eller som värderas högt i livet. Allt detta grundar muslimens identitet. Detta menar jag är orsaken till att det förmodligen upplevs det som en oerhörd kränkning när Budbäraren för allt detta, islams profet, blir förlöjligad och vanhelgad.

Att han upplevs vanhelgad är uppenbart om vi ser teckningen med profeten som har en bomb med brinnande stubin i turbanen. Enligt ett stort antal imamer och andra muslimska religiösa auktoriteter och kanske majoriteten av världens muslimer betraktas nämligen själmord som ett brott mot islam. Och att säga att Muhammed skulle bryta mot islam är naturligtvis en hädelse.

Så här skriver Olle Lönnaeus i Sydsvenskan av 3 feb 06 "Vad är det egentligen så många muslimer protesterar mot? Kanske är det att profeten karikeras som en terrorist med en glödande bomb i turbanen som upprör. är det i så fall inte en missuppfattning? Just den teckningen är väl inte en satir riktad mot profeten själv, utan mot de extremister som spränger bomber i religionens namn." ANALYS: Vad protesterar muslimerna egentligen emot?

Dessutom är det enligt de flesta riktningar inom islam förbjudet att avbilda islams profet i huvudtaget. Denna regel har dock inte alltid följts av muslimerna själva. T.ex. kan man hitta bilder på honom i olika koranutgåvor. Hans ansikte syns då i allmänhet inte. Istället utgår det ett ljus från det. I Iran säljs bilder på profeten på gatorna utan problem. Shiitisk islam har eventuellt en mera flexibel syn på detta. (Se:"http://www.zombietime.com/mohammed_image_archive/" ).

Dessutom är det "svårt att finna något absolut avbildningsförbud är i Koranen. Från islams tidiga år finns gott om bilder på profeten. Förbudet var något som smög sig in i traditionen först ett par hundra år efter Muhammeds död". (jfr artikeln av Olle Lönnaeus ovan ) Karen Söderberg skriver i Sydsvenskan 1 januari 2006: "Det finns bilder både från islams första århundraden och från senare tid. Ofta vänder profeten bort ansiktet eller döljer det bakom en slöja. Traditionen är olika stark inom olika grupper. Generellt efterlevs förbudet striktare ju längre västerut inom det islamska området man kommer." (jfr artikeln Inget förbud mot bilder i Koranen )

Bland människor i Mellanöstern, även bland kristna, anses det fel att i bild förlöjliga döda personer. Att göra satiriska avbildningar profeter är ännu värre.



Du skrev:
- Jag kan inte påminna mig om att vi katoliker för ett sådant liv om någon säger att Jesus skulle vara tokig.

Ja, varför reagerar då inte vi kristna i allmänhet på samma sätt om Jesus blir förlöjligad?

Jag tror det beror först och främst på att Jesus för oss är Gud och människa medan Muhammed för muslimerna är en människa bara. Om Jesus är Gud så kan han inte skadas av angrepp. En allsmäktig Gud kan inte ta skada. Dessutom har Jesus redan på korset genomgått det maximala lidandet. Han har redan upplevt allt hån mot honom och mot Gud från människan från den första människan vid tidernas begynnelse fram till den sista människan vid tidernas slut. Vi upplever nog att Gud är tillräckligt stor för att kunna försvara sig själv och att kunna överse med vissa dumheter. Dessutom menar vi kristna nog att Gud har humor. Det finns massor av exempel på det i Bibeln. Den sidan hos Allah tror jag inte är särskilt framträdande i Koranen.

Fast förmodligen är det nog också så att många kristna i väst är så sekulariserade att de förlorat känslan för det heliga och därför inte reagerar. Det borde vara en tankeställare. även här kan muslimernas religiösa känsla vara en påminnelse för oss: att många av oss håller på att förlora vår tro. Det är bedrövligt att vi kristna inte blir ledsna när den som vi borde älska mest (Jesus, Gud) blir förhånad.

Men jag menar dock att vi kristna alltför lättvindigt accepterar angrepp från massmedia på det heligaste i vår tro. Det borde vi inte göra. Vi borde nästan skämmas faktiskt. Ja, skämmas över att muslimerna är mycket bättre på att försvara det de tror på. Kanske skulle vi lära oss något av detta. Inte ta efter deras exempel, men reflektera över om vi verkligen är goda representanter för den Gud vi tror på. Enligt Andra Vatikankonciliet bekänner muslimerna nämligen att de tror på samma Gud som vi.

Jag anser att det nu är ett lämpligt tillfälle att debattera frågan om relationen mellan tryckfrihet och respekt för andras människors tro. Jag menar att det behövs mer debatt här. Som jag ser det har inte lagstiftningen nått en slutpunkt i frågan. Det finns mer att definiera. Lagstiftarna kunde kanske fråga sig om hur man väger prioritetskriterier när tryck- och yttrandefrihetsprinciperna ställs mot andra värden som t.ex. respekt för människors tro.

Idag hävdade t.ex. en doktorand från Göteborgs Universitet på nyhetsmorgon i SVT 1 att relationen mellan upphovsrättsprincipen och integritetsprincipen måste utredas mera. Han tog exemplet från hur skivbolag och andra har lagen på sin sida mot fildelare även om det gäller att registrera vad människor tittar på och lyssnar på i sitt privatliv, vilket enligt honom kränker integritetsprincipen. Och angående åke Green-målet så sa HD's ordförande i samma program att målet behöver ytterligare tolkning för att förstå följderna för relationen mellan yttrandefrihet och lagen om hets mot folkgrupp. Svensk lagstiftning har fortfarande en del väg att gå för att finslipas. Och det ligger ju i lagstiftningens grundprinciper eftersom nya lagar uppkommer när nya situationer uppstår i samhället. Här har vi nog en rätt ny situation eftersom för oss i Sverige aldrig i vår närhet blivit så starka reaktioner på tryckta religiösa bilder. Här har, enligt min mening, det sekulariserade samhället inte riktigt lyckats. Jag tycker det är svårt att värja sig för intrycket att det visar en handfallenhet när det skall handskas med religion. Eftersom dessa principer har sin historiska grund i bl.a. franska revolutionen, vilken var rent religionsfientlig - många präster och nunnor mördades och massor kyrkor och kloster och katolska skolor stängdes i Frankrike och de länder som anammade revolutionsidealen - så kan man vänta sig att den lagstiftning som kommit till som följd av den inte alltid skall vara den mest adekvata för att utreda frågor som har med människors andliga liv att göra. Kanske kan man fråga sig om det bara skall vara tidningsredaktionernas ansvar att avgöra om tryckfrihetsprincipen självklart skall ha företräde framför respekten för vad människor anser vara heligast i livet.

Olle Lönnaeus skriver i artikeln citerad ovan: "Demokratin och yttrandefriheten är självklar. Den är i själva verket vår religion" och "rätten att säga och skriva vad man vill kan vara viktigare än religion"
I en intervju i CNN 4 feb. refererade Flemming Rose kulturredaktör på Jyllands-Posten till Voltaire som en av portalfigurerna för den dominerande traditionen i västvärlden.

Här ligger enligt min mening ett problem, för om sekularism eller upplysningsfilosofi görs till religion så kommer det obönhörligen leda till övergrepp och kränkningar. 1800- och 1900-talens historia visar tydligt detta. I Mexico upphöjdes upplysningsfilosofin till ett absolut plan i den repressiva diktatur med sitt enpartisystem som rådde där under lång tid. Och i nazismen och kommunismen skedde samma sak: filosofiska principer gjordes absoluta i den meningen att de tag religionens plats.
Professor Anders Piltz skrev i Sydsvenskan debatt 31 januari 2006 "Den nakna rationaliteten garanterar inte demokrati, mänskliga rättigheter och frihet. Marx lånade ordet humanism (som tidigare betydde klassisk bildning) som namn på sin strävan att lösgöra mänskligheten från slaveriet under förtryckande gudsidéer. Han stiftade en sekulär religion, och hans mest rättrogna lärjungar fick chansen att genomföra utopin om ett rent rationellt samhällsbygge utan Gud. Resultatet (Sovjetblocket, Kina, Albanien, Kambodja) blev föga hoppingivande. Nyhedendomen kring 1900 födde Tredje riket. Med hänvisning till någon rationell teori med vetenskaplig respektabilitet (den dialektiska materialismen, rasbiologin) lyckades ett gäng skurkar förslava hela folk i en utsträckning som ingen tidigare hade kunnat mardrömma om. Kättarbål och häxbränningar förbleknar jämförda med 1900-talets skådeprocesser och massutrotningar av folkfiender och undermänniskor". Anders Piltz om tro och vetande (uppdaterad 6 feb.)


Den Heliga Stolens presstalesman Vatikanen 4 februari:

1. Yttrandefriheten omfattas av deklarationen om mänskliga rättigheter men medför ingen rätt att skymfa troendes religiösa känslor. Denna princip gäller naturligtvis alla religioner.

2. Samlevnad mellan människor förutsätter en anda av ömsesidig respekt som främjar fred mellan människor och folk. Vissa former av överdriven kritik av eller skämt om andra visar på brist på mänsklighet och kan i vissa fall utgöra en oacceptabel provokation. Historien lär oss att det är inte så man helar såren i folkens liv.

3. Men man kan inte ställa de offentliga institutionerna i ett land till svars för en skymf som en människa eller en publikation gjort sig skyldig till. Däremot kan landets myndigheter ingripa enligt landets lagstiftning. Därför är våldsamma protestaktioner lika förkastliga. När man reagerar på en skymf kan man inte svika den sanna andan i varje religion. Verklig eller verbal intolerans är alltid ett allvarligt hot mot freden, oavsett vem den kommer ifrån och oavsett om den är en aktion eller en reaktion, säger Vatikanen.

FN:s generalsekreterare Kofi Annan är också oroad över den debatt som orsakats av publiceringen av de danska teckningarna, uppger hans presstalesman i ett meddelande.
"Han (Kofi Annan) anser att pressfrihet alltid måste tillämpas på ett sätt som till fullo respekterar religiösa övertygelser och trossatser hos alla religioner. Generalsekreteraren tror också på vikten av att övervinna missförstånd och förbittring mellan människor med olika tro och kulturella traditioner genom fredlig dialog och med ömsesidig respekt", heter det i pressmeddelandet. Av TT-Ritzau Sydsvenskan 2006-02-03
Peter Melin, chefredaktör för Sydsvenska Dagbladet säger till Aftonbladet 2006-02-02: - Jag tog beslutet redan i september att inte publicera bilderna eftersom jag såg dem som en provokation från Jyllands-Postens sida. Jag tycker inte att det är en fråga om yttrandefrihet. Jag anser att bilderna är en hädelse och en provokation och har inte sett någon anledning att följa efter. Så säger andra chefredaktörer om bilderna


Det finns säkert många fler orsaker för de starka reaktionerna bland muslimer världen över.

Jag tror det är symptomatiskt att demonstrationerna började Gaza och på Västbanken. Där har människor levt i ekonomisk misär under lång tid. De har ofta utsatts för våld och de uppfattar sig som ockuperade av en främmande makt som är uppbackat av Väst.

Många fattiga muslimer bär nog på en vrede över att de inte har det lika bra som vi i väst. Christer Hedin, docent i religionsvetenskap vid Stockholms universitet skriver i DN 3 feb 06: - Många av dem är fattiga och de tycker att det finns viktigare saker, till exempel rätten till liv, medan vi tjatar om "lyxrättigheter" som tryckfrihet. Men det finns också en historisk fond till missnöjet, bland annat den "förlorarmentalitet" som härskar i Mellanöstern, särskilt i oljestaterna, där många anser att de inte har fått utdelning av sina oljerikedomar, allt sedan Irans folkvalde ledare Mossadeq störtades 1953 av CIA därför att han försökte nationalisera oljeproduktionen. - Många är uppretade ända sedan dess, och detsamma hände vid invasionen av Irak. Detta trots att USA i många fall har stått på muslimernas sida, som till exempel i Bosnien. Motvilja mot muslimer sedan medeltiden DN 2006-02-03

Koranen lovar muslimerna världsherravälde med ekonomisk makt som självklar konsekvens. Säkert är många muslimer frustrerade över att islam efter det Ottomanska rikets fall har förlorat detta av Allah avsedda herravälde. Under hela islams historia har pengar haft en stor betydelse. Varhelst islam har tagit över kontrollen har undersåtarna utnyttjats ekonomiskt och de härskande muslimerna levt på detta. Särskilda skatter ålades icke-muslimerna. Under 700 år av muslimskt välde i Spanien byggde i stort sett hela kalifatets ekonomi på slavhandel. Man tog gjorde räder i de kristna rikena i norr och tog slavar som sedan såldes. Detsamma med ottomanerna i öst. Hela tiden utgick expeditioner till de kristna länderna för att fånga slavar (efter Italiens kuster t.ex.).

De har alltid låtit ickemuslimer arbeta åt sig men de som arbetat har alltid levt som andra klassens medborgare.

Säkert kan också skickliga politiska ledare och extremistgrupper utnyttja folkets känslor och så få igång demonstrationer.

De vet hur de skall manipulera folkmassorna. Och de vet att detta gör intryck på västvärlden. Den jordanska tidningen al-Shihan publicerade 2 februari teckningarna på islams profet och journalisten Jihad Momani skrev där att "de tusentals upprörda muslimer som bränner flaggor och demonstrerar i Mellanöstern inte själva vet vad de protesterar mot".
I en intervju med islamologen Jan Hjärpe i Aktuellt i SVT 2 21.00 2 feb 06 sa Hjärpe att det inte är en tillfällighet att dessa protester kommer nu när Hamas just har vunnit valet eftersom det då uppstått ett politiskt vakuum för ett antal militanta grupper som t.ex. al-Aqsa-martyrernas brigader. Dessa grupper riskerar nu att hamna i marginalen eftersom Hamas har tagit över deras stora stridsfråga nu. Att skapa dessa demonstrationer mot Danmark och andra västländer är då ett sätt att återigen komma in på den politiska arenan. I sin artikel i Sydsvenskan 2006-02-01 skriver han "Samtidigt med detta skeende kom det palestinska valet i mitten av januari. Det islamistiska Hamas segrade stort, och al-Fatah fick träda tillbaka. De Fatah-anknutna al-Aqsamartyrernas brigader förlorade sin roll som palestinsk "spjutspets". Hur ska man agera för att spela roll igen? Man kan försöka utnyttja det islamistiska kortet, ställa upp som försvarare för islam: bränn danska flaggan, hota danskar, norrmän, svenskar. Så kan man kanske vinna en del sympatier hos folk i gemen."
Jan Hjärpe om Muhammedkarikatyrerna Sydsvenskan 2006-02-01 Christer Hedin skriver i den ovan citerade artikeln "Att frågan blivit så uppmärksammad kan bero på en medveten mobilisering i flera Mellanösternländer".
Och Jan Hallenberg, säkerhetspolitisk expert, Försvarshögskolan, sa i en intervju i Aftonbladet som svar på frågan varför så många blir upprörda ett halvår efter publiceringen att "någon eller några krafter utnyttjar det här".
(uppdatering 3 feb 06)

Idag får de muslimska folken ofta höra av sina imamer att islam har rätt att härska i väst och att västvärlden orättmätigt sitter på makten.

De vet att de är många och att de kan få igång jordskred när de väl får den första stenen att rulla.

Förresten har många folkliga revolutioner under historien fungerat så (Franska och Ryska revolutionerna, Kulturrevolutionen i Kina....) När väl massorna börjar röra sig är det nästan inget som kan stoppa dem. Vad de militanta muslimerna vill är förmodligen att muslimerna i väst gör uppror och till slut tar till vapen för att ta makten. Det fungerade i Libanon (80% kristna före inbördeskriget), i Bosnien och i Kosovo.

Snart kan det vara Västeuropas tur. Och det kan vara massmedia som har varit den utlösande faktorn. Det behövdes bara ett skott i Sarajevo för att starta Första världskriget. Muslimska ledare talar redan om att "Civilisationernas krig" (Samuel Huntingtons tes i boken med samma namn) har börjat nu....
I TV-intervjun med Jan Hjärpe frågade TV:s nyhetsankare honom om civilisationernas krig, men Hjärpe svarade undvikande på frågan. (uppdatering 3 feb 06)
Sydsvenskans Olle Lönnaeus skriver den 6.2 att "det är en överdrift att påstå att "the clash of civilizations" - den slutliga sammandrabbningen mellan islam och det sekulära väst - som författaren Samuel Huntington förutspådde i en undergångsskildring för ett tiotal år sedan redan har brutit ut. än finns det hopp om att galenskapen ebbar ut och självdör." Ja det får vi verkligen hoppas - och be för! (uppdatering 6. feb.



Du skrev:
- Jag ser det som en desperat handling från anhängare av en utdöende religion.

En utdöende religion? Man kunde kanske tycka det om den bara hade varit en religion. Men det är mer än en religion. Den yttrar sig idag ofta som en politisk rörelse. Det gjorde den redan på Muhammeds tid. Islam inkluderar som sagt civil lagstiftning, styrelseskick, ekonomi och alltså politik.

Team fråga prästen!