Vem kan bli frälst (2)?


1999-09-17;  (fortsättningen på mejl från 1999-08-30 och 1999-09-01)

Fråga:

Hej igen Daniel!
Jag skrev till Dig för ett tag sedan om rubriken "Vem kan bli frälst". Du har rätt i mycket av det Du skriver, att tron är och förblir förenad med gärningar och då menar jag de gärningar som vi inte själva är kapabla till, utan dessa gärningar vi drivs till av kärleken, som Kristus ger oss genom helig ande. Samvetet är också en viktig del av det hela. Utan ett rent samvete, mår vi kristna inte bra. Skuld och ångest kommer när vi syndar, men ibland drivs vi av något ont som vi inte har full kontroll över. Vi gör saker som vi vet går stick i stäv med vad vid känner är rätt. I alla fall har detta hänt mig. Jag har bett gud att hjälpa mig med mina synder. Han har hjälpt mig och befriat mig från mycket. I detta mitt, som jag tycker det hjälplösa tillstånd, känner jag att det enda som kan få mig att fortfarande stanna kvar och hoppas, är att Jesus på något sätt redan hjälpt mig att vinna seger genom sin död på korset för oss syndare. Därför vill jag hänvisa till Rom 5 kap. 8-11 där Paulus talar om för oss att vi är frälsta genom Jesus död på korset, medan vi ännu var hans ovänner. Samtidigt står det i Rom 10:9 "Att om du med din mun bekänner att Jesus är Herre och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, då bliver du frälst." Här krävs alltså en prestation från Dig för att bli frälst. Men även denna prestation åstadkommer Gud, genom att han ger Dig tron när Du tar emot Jesus i ditt hjärta.

Kan Du skriva några tankar om dessa nämnda kapitel. Det vore intressant med Din syn på det hela Daniel./ Lars

Svar

Hej Lars

Jag håller med dig i vad du säger om frälsningen. Frälsningen är en gåva från Gud. Vi kan inte bli frälsta genom våra egna ansträngningar eller gärningar. Den kräver dock som du säger en "prestation" från vår sida, nämligen att vi tar emot Jesus som vår Herre och att vi bekänner att vi behöver honom för att bli förlåtna för våra synder. Prestationen är då vår viljas beslut att ta emot Kristus. Men även detta är en gåva från Gud. I Joh. 6:28 – 29 Står det: "De frågade då: "Vad skall vi göra för att utföra Guds verk?" Jesus svarade: "Detta är Guds verk: att ni tror på honom som han har sänt". När vi tar emot honom är det tack vare Guds nåd som vi kan göra det alltså. I Fil.2:13 står det: "Ty det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte".

Frälsningen är alltså en gåva av nåd från Gud. Men för att den skall verka måste vi samverka med nåden och säga ja till den.

Du skriver att "vi ibland drivs av något ont vi inte har full kontroll över". I ditt mejl från 990830 tog du också upp det och citerade Rom 7:14-25. Du skrev: "Vi måste se på vad Kristus gjort för oss syndare, med sin död på korset för att förstå att vi är frälsta genom tron. Vi vill ju inte synda, men denna kraft i oss som vi inte helt kan bli av med, gör att vi inte helt och i alla lägen kan motstå frestelser hur mycket vi än försöker".

Det är säkert en erfarenhet hos de flesta kristna att det onda ibland verkar ta överhanden i oss och så faller vi för frestelsen. Enligt vår katolska tro menar vi att dopet tar bort arvssynden. Det betyder att vi före dopet var slavar under synden och inte kunde låta bli att göra det vi inte ville; det onda. Vi var slavar under Satan. Men efter dopet befrias vår vilja och vi har genom Kristi seger på korset kraften att säga nej till synden och frestelsen. Detta dock bara genom den kraft Jesus ger oss. Däremot blir det ändå kvar något i oss efter dopet som gör oss benägna att vara svaga för frestelser, men inte slavar under dem, utan med nådens hjälp kan vi motstå dem. Vårt kristna liv blir därför en kamp om segerkransen som Paulus säger.

Katolska Kyrkans Katekes skriver i nr. 1264: "I den döpta människan finns emellertid vissa timliga följder av synden kvar, som exempelvis lidande, sjukdom och död eller bräckligheter som hör till livet som brister i karaktären osv., liksom en böjelse för synd som traditionen kallar för begärelse , eller med en bild för "syndens härd" (fomes peccati). "Begärelsen har lämnats kvar för att vi skall kämpa mot den. Den kan inte skada dem som inte samtycker till den utan modigt bekämpar den med Kristi nåd. Dessutom kan ‘ingen idrottsman få segerkransen, om han inte följer reglerna’" (2 Tim 2:5)."

Hela stycket lyder:

"1263. Genom dopet blir alla synder förlåtna, både arvsynden och alla personliga synder, liksom alla syndastraff. Ja, i dem som har blivit pånyttfödda finns det ingenting som skulle hindra dem att gå in i Guds rike, vare sig Adams synd, den personliga synden eller syndens följder, av vilka den allvarligaste är skilsmässan från Gud.

1264. I den döpta människan finns emellertid vissa timliga följder av synden kvar, som exempelvis lidande, sjukdom och död eller bräckligheter som hör till livet som brister i karaktären osv., liksom en böjelse för synd som traditionen kallar för begärelse, eller med en bild för "syndens härd" (fomes peccati). "Begärelsen har lämnats kvar för att vi skall kämpa mot den. Den kan inte skada dem som inte samtycker till den utan modigt bekämpar den med Kristi nåd. Dessutom kan ‘ingen idrottsman få segerkransen, om han inte följer reglerna’" (2 Tim 2:5).

"En ny skapelse"

1265. Dopet renar inte bara från alla synder, den gör också den nydöpta människan till "en ny skapelse" (2 Kor 5:17), upptar henne till Guds son eller dotter som "blivit delaktig av gudomlig natur" (2 Pet 1:4), en Kristi lem, medarvinge med honom (Rom 8:17) och tempel för den helige Ande.

1266. Den helige Ande ger den döpta människan den heliggörande nåden , rättfärdiggörelsens nåd som sätter henne i stånd till :

att tro på Gud, att hoppas på honom och att älska honom genom de teologala dygderna;

att leva och handla, driven av den helige Ande, genom den helige Andes gåvor;

att växa till i det goda genom de moraliska dygderna .

Så har hela det övernaturliga livets organism sin rot i det heliga dopet."

Vad beträffar Rom 7:14-25 som du citerar i ditt tidigare mejl så menar jag att det är vanskligt att tolka det Paulus säger som om det gäller vår situation som kristna, för det verkar som han talar om människans situation innan dopet. I fotnoterna till NT 81 om det stycket står det: "Det är omtvistat om det följande stycket är en bekännelse av Paulus om hans svårigheter som kristen eller en beskrivning av människans villkor före omvändelsen".

Den katolska Jerusalembibeln skriver i fotnoten till stycket: "Det handlar om människan under syndens herravälde före rättfärdiggörelsen, medan det i kapitel 8 handlar om den rättfärdiggjorde kristne som har fått Anden. Men även denne känner här på jorden i sig en inre splittring (Gal. 5:17 ff.)".

Men detta begär som förblir efter dopet behöver inte nödvändigtvis få oss att synda I 1 Joh. 3:3. 6) står det: " Var och en som har detta hopp till honom renar sig själv liksom han är ren . Den som förblir i honom syndar inte . Den som syndar har aldrig sett honom och känner honom inte." Här handlar det inte om vardagliga svaghetssynder utan om att medvetet och radikalt förneka tron på Kristus.

Johannes skriver i v.3 "Var och en som har detta hopp till honom renar sig själv liksom han är ren". För att vi inte skall falla under begäret måste vi rena oss kontinuerligt. Det betyder .t.ex. rannsaka vårt samvete varje kväll ( Ef. 4:26-27), be ständigt (Ef. 6:18; 1 Thess. 5:17), läsa Guds Ord och meditera det ständigt, ge allmosor (Dan.4:24; Apg.10:4.31; 1Pet.4:8) och avhålla oss från att komma i situationer som vi vet brukar vara frestande för oss. Det kan vara att t.ex. avstå från att titta på vissa teveprogram eller filmer eller vistas i vissa miljöer. Vi kan inte räkna med att Gud skall hjälpa oss att stå emot frestelserna om vi inte gör något för att undvika att utsätta oss för dem.

1 Pet. 5:8-9 säger något liknande: "Var nyktra och vaksamma. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka. Håll stånd mot honom, orubbliga i tron" Detta betyder att det går att hålla stånd, annars skulle Petrus inte uppmana till det.

Team fråga prasten!