(2002-05-15)
Förlåt mig broder, att jag står.. men undrar över en sak som kanske du skulle kunna svara på. Jag själv tillhör svenska kyrkan och är väldigt imponerad av den katolska kyrkan i mänga anseenden. Jag själv som försöker vara eukumeniskt öppen och även funderat på att konvertera, har en fråga som jag undrar över.
Hur kan ni tillåta er kallas för fader?
Kristus säger ju själv "Låt er inte kallas för fader, ty en är eder fader han som är i himlen. Låt er inte kallas för läromästare, ty en är eder läro mästare Kristus" Förlåt mig om jag inte förstår, men äro vi inte alla bräder, ingen är förmer än någon annan...
" Ty Med Guds rike är det inte så att man kan säga, se där är det, eller se där är det, nej Guds rike är invärtes eder"
Jag funderar väldigt mycket på vad som skulle krävas för att kunna skapa enhet oss trosbräder emellan. Men även hur den ortodoxa kyrkan skulle kunna enas med oss. Jag anser att den katolska kyrkan har stor delaktighet i detta, min andra fråga är dä:
Vad tror du behövs för att skapa en enad kristenhet?
Sen, en tredje fråga om det inte är till för mycket besvär..
Jag undrar även angående dopet, hur kommer det sig att Både de katolska och de ortodoxa kyrkorna har med olja i dopet?
Har det någon inverkan? Förlåt om jag inte förstår, men dopet genom anden sker ju genom Guds ord, inte genom olja? eller?
Sedan angående prästerskapet, varför erkänner ni inte de protestantiska kyrkans prästvigning?
Vad jag hört så finns det mänga som säger att herrens ande inte är med dem, ty succesions-ordningen inte finns där... I svenska kyrkan finns ju denna (enligt min Präst) Att katolska biskopar omvänt sig... Men, kan det inte även vara så att herrens ande är med dem som inte har succesions-ordningen? jag menar, de finns ju de biskopar, och påvar som förkunnat irr-läror. Skall herrens ande burits vidare av dessa? Kan det inte vara så att Herren inte gör någon åtskillnad på oss? "Ty den som inte är emot er, han är för er."
Herren säger även: "mina vägar, är inte era vägar."
Broder, Kristus är vägen till försoningen emellan oss, ty han offrades för våran skuld.. Kan vi inte följa bräderna i Taize exempel? Kyrkan mätte bli försoningens land, kan vi inte för Kristi skull försöka ena oss i kampen för Guds rike? jag menar, det är ganska mot-talande för mänga hedningar att se hur de olika trossamfunden kan fördöma varandra.. även fast mycket av det inte längre finns så är det mänga inom de olika kyrkorna som fördömer de andra...
Vilka är vi att kasta första stenen? förvisso gav Kristus till hans efterföljare "det som ni binder på jorden, är bundet i himlen, det ni läser på jorden, är läst i himlen" Men, jag menar, kan vi sätta oss som lagens domare? vilka är vi att binda någon i dennes synder, vi kan ju på Kristi uppdrag läsa dem, men inte binda dem Ty herren förkunnar nåd och kärlek, gränslös kärlek..
Förlåt mig om jag utryckt mig otydligt, eller om jag upptagit din tid... vore tacksam om du kunde svara bara... Må herrens frid vara över dig broder.../Din broder i Kristus
Det du skriver om "fader" är väl tänkvärt, menar jag. Jag kan inte redogöra för brukets uppkomst och historia. Möjligen kommer seden frän fornkyrkan, dä man firade eukaristin i någons hus. Husfadern - lat: pater familias - var ansvarig överhuvud för familjegemenskapen hos romarna. Kanske togs beteckningen därifrån och överfördes till församlingens ledare och utvidgades sedan till alla präster.
En enad kristenhet kan bara grundas i en enad tro. Eftersom vi är människor med olika personligheter kommer alltid att finnas en viss 'variationsbredd' på var och ens trosbekännelse. Detta visar enbart evangeliets rikedom. Men för ett gemensamt vittnesmål inför världen - de kristnas uppgift - måste vi vara samstämmiga i grunderna. Tyvärr är det inte så idag. Men vi skall heller inte förbise de stora förändringar som har skett under de senaste 50 åren. I allmänhet motarbetar vi inte längre varandra. Vi har lärt oss att respektera andra. Därmed blir värt vittnesmål betydligt mer trovärdigt. Eftersom skillnaderna gäller människors övertygelser, kan man inte bara mätas på halva vägen som man gör i materiella frågor, utan man måste respektera varandra och be att Herren själv må ge en synlig enhet "när han vill, och hur han vill".
Oljan vid dopet - och flera andra handlingar - symboliserar Andens smörjelse, d.v.s. att Guds ande tar besittning av den som döps. Oljan är en urgammal, förkristen symbol för överföring av kraft, myndighet, mm.
De lutherska kyrkornas prästämbete är nog knäckfrågan oss emellan. Du hänvisar riktigt till den apostoliska successionens betydelse. Ingen kan ge sig själv Jesu Kristi fullmakt. Frågan är historisk. Vad har hänt under reformationen? Ville man inte bryta med Rom / Petrus? Det finns olika arbeten som kommer fram till olika resultat. I fråga om sakramenten måste vi dock gå den säkrare vägen, menar vi, och eftersom frågan om apostolisk succession i Svenska kyrkan inte är klarlagd - och kan kanske aldrig klarläggas - måste vi ifrågasätta ämbetets giltighet. Det betyder givetvis inte, att vi inte respekterar personerna som ofta djupt andliga och ivriga i Herrens vingård.
Hur vi skall komma ur denna situation? - Jag vet inte. Gud vet. Om vi fortsätter att sätta förtroendegivande tecken och ber om Andens ledning, tar nog Herren hand om sitt glada budskap till världen.