Gud, uppenbarelsen

(2002-02-25)

Fråga

Vad menar 2 Mose 33: 18 - 21? Syftar detta på Gud Eller Jesus Kristus !
är bibeln komplett eller inte ! ! Efter alla omskrivelser kan den fortfarande kunna vara rätt, vad säger du fader?? eller kommer det mera. Bibeln talar emot sig själv ibland m.m
/Peter

Svar

Hej
Du skrev:
"Syftar detta på Gud Eller Jesus Kristus !"
Som jag förstår det syftar det på Gud. Kristus hade ju inte kommit än. Jag menar Jesus föddes ju c:a 1200 år efter Mose och Jesus är Kristus alltså Messias på Hebreiska och på grekiska Kristus. Visserligen talar Gud om sitt ansikte, sin hand och sin rygg och om att gå förbi. Men detta måste tolkas bildligt. Det är den bibliske författaren som uttrycker sig med bilder för att tala om det som inte går att beskriva: Gud - den outsäglige, den ogripbare, den ofattbare. Gud är Ande. Gud är osynlig. Den som ser honom skall dö. Bara Jesus Kristus kan vi se och beskriva för det är Gud som blivit människa. Här i Moseboken är det alltså Gud som Gud det talas om. GT kände inte till någon mer än den ende Guden. Sonen hade inte uppenbarat sig än i Jesu födelse.

ANDRA MOSEBOKEN Kap 33 Vers 12 - 23

Och Mose sade till Herren: "Nog säger du till mig: 'För detta folk ditupp', men du har inte låtit mig veta vem du vill sända med mig. Du har ändå sagt: 'Jag känner dig vid namn, och du har funnit nåd för mina ögon.' Om jag alltså har funnit nåd för dina ögon, så låt mig se dina vägar och lära känna dig. Jag vill ju finna nåd för dina ögon. Och se därtill, att detta folk är ditt folk." Han sade: "Skall jag då själv gå med och föra dig till ro?" Han svarade honom: "Om du inte själv vill gå med, så låt oss inte alls dra upp härifrån. Ty hur skall man kunna veta att jag och ditt folk har funnit nåd för dina ögon, om inte därigenom att du går med oss, så att vi, jag och ditt folk, utmärks framför alla andra folk på jorden?" Herren svarade Mose: "Vad du nu har begärt skall jag också göra. Ty du har funnit nåd för mina ögon, och jag känner dig vid namn." Då sade han: "Låt mig alltså se din härlighet." Han svarade: "Jag skall låta all min skönhet gå förbi dig, där du står, och jag skall utropa namnet 'Herren' inför dig. Jag skall vara nådig mot den jag vill vara nådig mot och skall förbarma mig över den jag vill förbarma mig över." Ytterligare sade han: "Mitt ansikte kan du dock inte få se, ty ingen människa kan se mig och leva."
Därefter sade Herren: "Se, här är en plats nära intill mig. Ställ dig där på klippan. När nu min härlighet går förbi, skall jag låta dig stå där i en klyfta på berget, och jag skall täcka över dig med min hand, tills jag har gått förbi. Sedan skall jag ta bort min hand, och då skall du få se mig på ryggen. Men mitt ansikte kan ingen se."

" är bibeln komplett eller inte !!" eller kommer det mera?"
Ja, vi kristna tror att den är komplett och att det inte kommer att uppenbaras något mera eftersom Jesus Kristus är Guds ord som blivit kött, alltså uppenbarelsens fullhet:

"Ty i honom har hela den gudomliga fullheten förkroppsligats och tagit sin boning."(Kol 2:9)

Han kom när tiden var fullbordad. Det innebär att tiden hade kommit för att fullborda hela uppenbarelsen, att Gud ansåg det var läge för att visa allt om sig själv:
"Men när tiden var inne (på grekiska står det tiden var fullbordad) sände Gud sin son" (Gal 4:4); "Många gånger och på många sätt talade Gud i forna tider till våra fäder genom profeterna, men nu vid denna tidens slut har han talat till oss genom sin son, som han har insatt till att ärva allting liksom han också har skapat världen genom honom. Och han, som är utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen och som bär upp allt med kraften i sitt ord, har renat oss från synden och sitter på Majestätets högra sida i höjden." (Heb 1:1-3).

Här framgår det att Sonen är Faderns fulla reflektion. Därför blir det han uppenbarat den fulla sanningen-uppenbarelsen om Gud.

Här nedan har jag lagt en text från Andra Vatikankonciliets dokument om den Gudomliga Uppenbarelsen; Dei Verbum. Där citeras bibelverser som talar om att Jesus Kristus är Guds sista och definitiva uppenbarelse, och att efter honom skall det inte komma andra, skall det inte behövas flera uppenbarelser.

"i Kristus, som är hela uppenbarelsens både medlare och fullhet. (Jfr Matt 11:27; Joh 1:14.17; 14:16; 17:1-3; 2 Kor 3:16; 4:6; Ef 1:3-14."

Bibeltexterna:

Allt har min fader anförtrott åt mig. Och ingen känner Sonen, utom Fadern, och ingen känner Fadern, utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för. (Matt 11:27)

Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning. Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus. Joh 1:14.17)

Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: (Joh 14:16)

Efter att ha sagt detta lyfte Jesus blicken mot himlen och sade: "Fader, stunden har kommit. Förhärliga din son, så att Sonen kan förhärliga dig; du har gett honom makt över alla människor för att han skall ge evigt liv åt alla dem som du har gett honom. Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och honom som du har sänt, Jesus Kristus. (17:1-3)

Men för den som vänder sig till Herren tas slöjan bort. (2 Kor 3:16)

Ty Gud, som sade: "Ljus skall lysa ur mörkret", har lyst upp mitt hjärta, för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte skall sprida sitt ljus.(2 Kor 4:6)

Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader. Han har välsignat oss med all den andliga välsignelse som genom Kristus finns i himlen, liksom han före världens skapelse har utvalt oss i honom till att stå heliga och fläckfria inför sig i kärlek. Han har förutbestämt oss till att få söners rätt genom Jesus Kristus och förenas med honom - det var hans viljas beslut - till pris och ära för den nåd som han har skänkt oss med sin älskade son. I honom och genom hans blod har vi friköpts och fått förlåtelse för våra överträdelser - så rik är den nåd med vilken Gud har låtit all vishet och klokhet flöda över oss.
Och han har yppat sin viljas hemlighet för oss, det beslut om Kristus som han hade fattat från början och som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allting i Kristus, allt i himlen och på jorden. I honom har vi fått vår arvslott, förutbestämda därtill av honom som låter allt ske efter sin vilja och sitt beslut: vi skall vara Gud till pris och ära, vi som redan på förhand hade satt vårt hopp till Kristus. I honom har också ni, sedan ni hört det sanna ordet, evangeliet om er frälsning - i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, fått den utlovade heliga anden som ett sigill. Den är en borgen för vårt arv, att Guds folk skall bli friköpt och Gud få pris och ära. (Ef 1:3-14.)

Detta stycke är klargörande:

Sedan Gud många gånger och på många sätt hade talat genom profeterna, "har han nu vid denna tidens slut talat till oss genom sin Son" (Heb 1:1 f).
Ty han sände sin Son, det eviga Ordet som lyser för alla människor, att bo bland människor och för dem förklara Guds innersta väsen (Jfr Joh I: I -18).
Jesus Kristus, Ordet som blev människa, sänd som människa till människor", talar Guds ord" (Joh 3:34) och full bordar det frälsningsverk som Fadern har gett honom i uppdrag att utföra (Jfr Joh 5:36; 17:4).
Därför har han - om vilken det heter att den som har sett honom har sett Fadern (Joh 14:9)"

Dei Verbum

KAPITEL I

Om vad uppenbarelse är

Gud valde i sin godhet och vishet att uppenbara sig själv och att yppa sin viljas hemlighet (Jfr Ef 1:9), nämligen att människorna genom Kristus, Ordet som blivit människa, och i den heliga Anden kan nalkas Fadern och bli delaktiga av den gudomliga naturen (Jfr Ef 2:18; 2 Pet 1:4). 1 denna uppenbarelse talar den osynlige Guden (Jfr Kol I: 15; 1 Tim I: 17) med sin överflödande kärlek till människorna som sina vänner (Jfr 2 Mos 33:11; Joh 15:14 f) och finns bland dem (Jfr Bar 3:38) för att inbjuda dem till gemenskap med sig och ta upp dem i denna. Planen med denna uppenbarelse förverkligas genom gärningar och ord, vilka är nära förknippade med varandra: Guds gärningar i frälsningshistorien uppenbarar och bekräftar läran och den verklighet som kommit till uttryck i ord. Orden å sin sida kungör gärningarna och kastar ljus över den hemlighet som ligger i dem. Den djupa sanning som uppenbarelsen låter oss veta såväl om Gud som om människans frälsning strålar emot oss i Kristus, som är hela uppenbarelsens både medlare och fullhet. (Jfr Matt 11:27; Joh 1:14.17; 14:16; 17:1-3; 2 Kor 3:16; 4:6; Ef 1:3-14.

Gud, som genom Ordet skapar (Jfr Joh 1:3) och uppehåller allt, ger människorna i de skapade tingen ett förblivande vittnesbörd om sig (Jfr Rom 1: 19 - 20). För att öppna vägen till en frälsning bortom det naturgivna har han därutöver redan i begynnelsen uppenbarat sig för våra urföräldrar. Efter deras syndafall utlovade han en återlösning och upprättade dem genom hoppet om räddning (1 Mos 3:15). Oavlåtligen tog han sig an människosläktet för att ge evigt liv åt alla som vill vinna frälsning och uthålligt gör vad gott är (Jfr Rom 2;6-7). Senare kallade han Abraham för att av honom göra ett stort folk (Jfr I Mos 12:2). Detta folk lät han efter patriarkernas tid av Mose och profeterna fostras så att det skulle erkänna honom som den ende sanne och levande Guden, omtänksam fader och rättvis domare, och till att vänta den utlovade frälsaren. Så har han genom århundradena banat väg för evangeliet.

Sedan Gud många gånger och på många sätt hade talat genom profeterna, "har han nu vid denna tidens slut talat till oss genom sin Son" (Heb 1:1 f). Ty han sände sin Son, det eviga Ordet som lyser för alla människor, att bo bland människor och för dem förklara Guds innersta väsen (Jfr Joh I: I -18). Jesus Kristus, Ordet som blev människa, sänd som människa till människor", talar Guds ord" (Joh 3:34) och full bordar det frälsningsverk som Fadern har gett honom i uppdrag att utföra (Jfr Joh 5:36; 17:4). Därför har han - om vilken det heter att den som har sett honom har sett Fadern (Joh 14:9) - genom allt han var och visade, i ord och gärningar, med tecken och under men framför allt genom sin död och ärorika uppståndelse från de döda samt till sist genom sändandet av sanningens Ande slutfört och fullbordat uppenbarelsen. Således bekräftar han med ett gudomligt vittnesbörd att Gud förvisso är med oss för att befria oss ur dödens och syndens mörker och uppväcka oss till evigt liv. Alltså är denna kristna frälsningsordning, det nya och slutgiltiga förbundet, oförgänglig, och ingen ny allmängiltig uppenbarelse kan väntas innan vår herre Jesus Kristus träder fram i makt och härlighet (Jfr I Tim 6:14; Tit 2:13).

När nu Gud uppenbarar sig, bör människan visa honom lydnad i tron" (Rom 16:26; jfr Rom 1:5; 2 Kor 10:5 0. I denna lydnad överlåter hon sig fritt och förbehållslöst åt Gud, böjer sig med förstånd och vilja helt under Gud som uppenbara Sig och instämmer av fri vilja med den av honom givna uppenbarelsen. För en sådan tro krävs Guds förekommande och hjälpande nåd liksom det inre bistånd som den heliga Anden ger, Anden som måste väcka hjärtat så att det riktar sig mot Gud, som måste öppna förståndets ögon och låta "alla människor känna ljuvligheten i att bejaka sanningen och tro på den". Men för att insikten i uppenbarelsen alltmer skall kunna fördjupas fullkomnar samma heliga Ande oavlåtligen tron genom sina gåvor.

Genom uppenbarelsen han skänkt har Gud velat göra sig känd och meddela sin viljas eviga rådslut till människors frälsning, "detta för att göra oss delaktiga av de gudomliga gåvor som helt övergår det mänskliga förståndets fattningsförmåga" Den heliga synoden bekänner att "människan med ledning av de skapade tingen och hjälpt av det mänskliga förnuftets naturgivna ljus kan nå säker kunskap om Gud, alla skapade varelsers ursprung och mål, (Jfr Rom 1:20). Dock lär synoden också att, tack vare Guds uppenbarelse, "alla människor också under mänsklighetens nuvarande villkor utan svårighet, med säkerhet och utan misstag kan vinna kunskap om sådant hos Gud som inte i sig är tillgängligt för mänsklig insikt".

" Bibeln talar emot sig själv ibland m.m"
Det gör den inte om man vet hur man skall tolka den.